LJUVA STUNDER

Igår var det middag med kära vänner och det var jätte trevlig. Men det blir inte så där super duper perfekt och kul eftersom man vet att det är sista gången man träffar dem innan de åker. Det ligger något sorgligt över det och det blir inte lättare med åren. Man kan inte planera något ihop och egentligen vill man bara göra allt för att få ha dem kvar. De är ju så otroligt fina. Inte ens det får man sagt till dem, för i halsen finns en klump som kan brista till gråt när som helst. Typ nu. Vår tröst är att de kommer tillbaka.

Under denna sommar har jag aldrig haft så ont i kroppen, varit så blå eller slagit mig så.

1.  Cyklade omkull med A och slog i hälsena, handled, smalben. Oerhört ont. (C trodde växlarna var en plinga, tack och föll vi i starten. Men dock.)
2.  Stukad fot på PDOL, oerhört orutinerat men ens en liten klack på festival. Men skyller till större del på vägbygget utanför Pentryt och "hoppas" att jag inte var den enda!
3.  Lilla bulan som jag skrev om tidigare.
4.  Så sent som idag klantade jag till det igen. A sov och vaknade av någon anledning men var denna gång lite små hysterisk i skriket. Jag som alltid brukar förespråka att ta det lugnt på väg ut, hon kanske slutar gråta, halkar och ramlar nerför trappen. AJ som f-n. Handleden och samma fot. En volvo saktade ner och fick sig nog ett gott skratt. Dunkar lite i handleden men under hälen och hälsenan ilar det.

Det blir lite Ipren snart skulle jag tro.